addicted to blondinbella

Vi har en hund, en Kinesisk nakenhund. Hon heter Mimmi. Mimmi är ingen naken kinesisk nakenhund, hon är heller ingen Powder Puff som de håriga varianterna kallas, hon är något mitt i mellan. Mimmi har ett tunt lager päls, överlag kan man se hennes hud under. Hon är en ganska ful hund egentligen.
Mimmi är också ganska gammal och rätt så sliten, för Mimmi har genomgått två stora operationer. Operationerna har förändrat henne, tror jag. Numer är inte Mimmi lika skällig, men hon skäller ändå åt allt och alla. En jobbig sak med det är att Mimmis hörsel avsevärt har försämrats de senaste åren. Mimmi ser inte heller så bra, likaså är hennes luktsinne inte på topp. Det gör Mimmi dum i huvudet, utåt sett. Hon beter sig jättekonstig. Trots alla dessa egenskaper saknar Mimmi personlighet, det är lite sorgligt egentligen. Avsaknaden av personlighet är nog Mimmis främsta egenskap.
Nu är Mimmi sjuk. Cancer i munhålan är egentligen inte såå allvarligt. Men med ett dåligt hjärta går en operation itne för sig. Trots allt så är hon vår hund, som alltid funnits där. Det känns sorligt att se henne tvina bort. För varje dag blir tumören i underkäken lite lite större och varje dag kommer hennes tänder att pressas ut lite lite mer av den, tills en dag då hon tappar dem helt.
Jag kommer att sakna henne när hon försvinner.