Oj, vilket oväder det blev idag.
Efter skolan idag följde jag med Kalle hem, han ville visa sin kostym han köpt. Det var en fin kostym. När klockan började närma sig halv sex fann jag att det var dags att bege mig mot bussen. Så jag snörade på mig mina skor och virade halsduken ett par varv runt halsen. Ute föll snön i tjocka flingor och hade nog lagt den lilla staden Söderköping under sitt täcke på nolltid om det inte vore för regnet som det blandades med.
Mina tunna tygskor läckte in fukt redan efter de första stapplande stegen. Snön virvlade in under min luva och mitt ansikte var snart både blött och kallt. Jag gick fort. Snart nådde jag övergångstället innan min busshållplats. På andra sidan stod en kille och gapade. Han försökte fånga så många snöflingor i sin mun som bara möjligt. Han stod där och vaggade av och an utan att lyfta på sin fötter. På fötterna hade han ett par sådana där gamla fodrade stövlar man hade när man var liten. Det såg ut att vara varmt och skönt, jag avundades honom en smula och tänkte sentimentalt tillbaka på hur det var när man själv var liten och liksom detta barn fångade snåflingor i munnen. Tänk om man själv vore ett barn. Sedan tittade jag åt hans håll igen och lade märke till att han borde vara runt 14-15 år... Men ändå!