.
direction
glory days to come
Medelåldersmännen med köpefruarna försvinner, mannen med fleecejackan och lädervästen sitter kvar. Hans tåg går inte än. Han vänder sig mot en sliten kvinna och visar stolt upp sin biljett. Biljetten till friheten. Han ler malligt och fantiserar om hur det kommer att bli att sova under taket av Linköpings tågväntsal.
waters of nazareth
"Hej det är jag, är det du?"
the shape and the colour
ha ha
Just nu är jag bara trött. Det är somdet alltid har varit. Alltid de senaste åren, de år jag gått på gymnasiet.
Man går upp på morgonen, tar en galet snabb dusch, klär på sig och springer till bussen. Bussen kommer fram till skolan och man gåroch köper frukost. Sedan intar man en plats i lektionssalen och bidar sin tid. Ja visst fan bidar man sin tid. Man gör helt enkelt ingenting. Kanske om det är extra tråkigt går man ner och tar en till kopp kaffe. Sen nästa lektion har man eget arbete. Då sätter man sig i kafeterian eller i en datorsal och bidar sin tid.
Detta beteende gjorde att jag verkligen underpresterade i tvåan. Tvåan var svår. Tvåan var en chock.
Det var inte som när alla sa att sjuan skulle bli en chock, eller att åttan skulle bli det svåraste året under skolgången, det var ju faktiskt första gången man fick betyg!! Nian skulle visst också vara ett grymt stressigt och jobbigt år. Nejdå, betygen i grundskolan är ändå inte värda någonting. Varför kämpa för dem? Varför göra sig till och använda ord som "kämpa" för att beskriva nian? Nian var enkel. Det vara bara att glida med, det var lätt.
Sen började ettan, "nu kommer nivån att höjas avsevärt", "det kommer att bli skitsvårt" osv. Det blev inte svårt. Ettan var bara en dålig repetition av nian. Lika enkel och lätt att glida igenom, dessutom var det ju kul att börja en nya skola och träffa nya människor. Nya lärare var också ett plus.
Sen började man tvåan. Samma tjat om att det skulle bli det jobbigaste och svåraste året. Detär som pojken som ropar efter vargen. Inte trodde jag att tvåan skulle bli en utmaning. Det ärju mer en regel än ett undantag att allt tjat om hur svårt nästa år ska bli. Den här gången blev det lite klurigt, och jag var inte beredd alls. Blev tagen med skägget i brevlådan så att säga. Helt plötsligt var man tvungen att hänga med i vad som hände på lektionerna, det var inget man kunde ta ikapp på fem minuter kvällen innan ett prov. Det var allvar kändes det som. Och trean skulle säkert bli lika svår. Men....
Här sitter jag och förbannar att jag inte har några större ambitioner i livet, inget mål jag vill uppnå. Hade jag haft som "delmål" i mitt liv att gå KTH hade jag såklart satsat allt på skolan, men jag bryr mig inte. Jag tar trappan ner och sätter mig i kafeterian med en kopp kaffe och vet att det kommer att ordna sig.
snygging
Tänk vad många snygga presidenter det finns just nu?!

So you did it again
Så jag satte mig att se om jag var ämnad för dessa bedrifter. Så jag tittade och tittade, människor stämde människor på miljoner och människor blev miljoner rikare och fattigare.
Tyvärr var det ingenting av vad jag hade tänkt mig. Människorna som låg bakom stämningarna var människor som tack vare en misslyckad operation fått ett bildäcksstort ärr över magen eller fått se sin fru avlida av felbehandlingar. Oerhört starkt och personligt. Vad jag hade velat se var de där "räckamacke-stämningarna". "bränna-sig-på-tungan" stämningar. Det här var bara jobbigt att se.
Och så satt de där, de äckliga juristerna eller hur de nu vill titulera sig, på sin feta arslen och log och skrattade när de gick igenom dessa fall. Säkert hade de tankarna någon helt annanstans, där de säkert just kollat saldot på banken och tänker syndiga tankar. Bokstavligt talat "den enes död, den andres död", fast inte lika dödgrävarärligt.
Polythene Pam
Han hade galet bra musiköra och kunde återge ett helt okänt stycke en helt okänd pianist spelade för honom. Hans hörsel var till och med så väl utvecklad att han kunde urskilja varenda ton en orkester spelade samtidigt och sedan återge dem på sitt piano medans han lyssnade.
Det jag tycker mindre om är hur alla forskare undersöker honom, som om han vore en råtta för ett team forskade med visioner om ett botemedel mot cancer. Visst han använder självklart andra centra i hjärnan än "vanliga" människor, men vad är meningen med att undersöka allt det där? Är det att i slutändan kunna påverka vilka delar av hjärnan man ska använda för att sedan utföra praktiska experiment och därmed uppfinna en übermänniska?
Sjukt i såna fall, som i en film.
Parallel universe
Det är fint.
Nu är det fest
505
Den ensamme sjömannens födelsedag
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör; jag tror jag
A french love
Kjell Blomster, vilken man. Jag kommer att minnas honom som en mycket trevlig rektor, den enda rektor hittills jag haft någon som helst dialog med. Han vet hur man ska handskas med ungdomar, tror jag. Jag vet inte allt om just Kjells förehavanden som gav följden att han blev, på ett fint sätt, avsagd sitt uppdrag som rektor på Nyströmska skolan. Men jag gillade honom.
När jag väntade på 22.10 bussen från Norrköping var han där. De första gångerna hälsade vi bara. Sedan började vi småprata om prioriteringar av studier och det ena ledde till det andra och sedan satt vi där och visade bilder från mobilerna för varandra. Sommarstugor, familj, natur, lite allt möjligt helt enkelt. Mycket trevligt.
En gång när jag inte hunnit äta frukost hemma köpte han en smörgås åt mig i kafeterian, jag ville itne verka för snyltig så jag nöjde mig med den. Han såg då på mig lätt förundrad, varvid han frågade om jag inte ville ha något att dricka. Jag sade att en kaffe vore fint.
Jag minns att han vid någon avslutning hade googlat på något ord och vidare snokat igenom träffarna han fått upp. Vad jag vet så är ioförsig google ett allmänt vedertagen informationssökverktyg, men jag hade inte väntat mig att rektor skulle brukat det så förnuftigt, inte någon med position i en instution för lärande överhuvudtaget för den delen. Jag gissar att jag underskattar många. Min grova generalisering ska inte få den följd att någon lärare ska känna sig kränkt, men det har mycket med intryck att göra. Den där smått förbluffade min som absolut inte borde
finnas i deras ansikten när man googlat fram något av nytta.
Det här blev schysst flum. Kanske är jag kvar i högstadiet ganska mycket när jag skriver det här. Typ vår svensklärare Greger. Jag ser inte honom som någon internetorienterad lärare, hoper med respekt till honom, men ändå. Samma sak gäller flera andra, inklusive dåvarande rektor. Kul, är det.
Vote for Kjell,
Phantom
Vi har en hund, en Kinesisk nakenhund. Hon heter Mimmi. Mimmi är ingen naken kinesisk nakenhund, hon är heller ingen Powder Puff som de håriga varianterna kallas, hon är något mitt i mellan. Mimmi har ett tunt lager päls, överlag kan man se hennes hud under. Hon är en ganska ful hund egentligen.
Mimmi är också ganska gammal och rätt så sliten, för Mimmi har genomgått två stora operationer. Operationerna har förändrat henne, tror jag. Numer är inte Mimmi lika skällig, men hon skäller ändå åt allt och alla. En jobbig sak med det är att Mimmis hörsel avsevärt har försämrats de senaste åren. Mimmi ser inte heller så bra, likaså är hennes luktsinne inte på topp. Det gör Mimmi dum i huvudet, utåt sett. Hon beter sig jättekonstig. Trots alla dessa egenskaper saknar Mimmi personlighet, det är lite sorgligt egentligen. Avsaknaden av personlighet är nog Mimmis främsta egenskap.
Nu är Mimmi sjuk. Cancer i munhålan är egentligen inte såå allvarligt. Men med ett dåligt hjärta går en operation itne för sig. Trots allt så är hon vår hund, som alltid funnits där. Det känns sorligt att se henne tvina bort. För varje dag blir tumören i underkäken lite lite större och varje dag kommer hennes tänder att pressas ut lite lite mer av den, tills en dag då hon tappar dem helt.
Jag kommer att sakna henne när hon försvinner.
Give it away
The Lottery
Lämnade in två rader stryktips igår. Billigt värre var det. Inga pengar. Kunde lika gärna lägga dem på ett spel. Hade kunnat vara 64 rader, no big deal. Hursomhelst så hoppas man ändå någonstans att man ska vinna en massa pengar, att man har lagt den rätta raden. Alla vet ju att dem som vinner storkovan lägger ner minst 2000kr på sitt spel. Det måste man ju i princip göra för att dra hem några pengar. Stora insatser, stora vinster. Om man har tur.
Man kan ju sätta det i perspektiv med att risken att dö på vägen till spelbutiken är större än chansen att vinna drömvinsten. Statistikt uträknat. Sjukt.
In Transit
Fick idag veta att om man drömmer att man tappar sina tänder, tyder det på sexuell frustration. Tjejen som berättade det för mig drömmer ofta att hon tappar tänderna, alla tänderna. HEhehehhehe
möjligen världens sexigaste president

Something
Sen satte jag mig vid datorn och gjorde ingenting tills maten var klar. Efter maten fortsatte jag göra ingenting en stund, sedan skrev jag tre rader om te. Nöjd över resultatet lutade jag mig tillbaka för att lyssna på regnet med en kopp kaffe. Kaffen tog slut och jag drog på mig löpskorna och sprang ut i natten. Skönt var det. Nu är jag våt, det regnade över mig. Min vana trogen gick jag efter löprundan ut till biljardrummet och satte på en lp. The Beatles. Finaste.
Undra hur man skulle behöva bära sig åt för att aktivera de omutbara(läs överviktiga)? Ska man ha en pizza som "morot"? Själv skulle jag sätta hänglås på mitt kylskåp om mina barn inte kunde hålla händerna i styr. Skulle nog sätta lås lite överallt. Sen skulle de vara tvungna att göra 100 armhävningar och lika många situps innan maten, som består av grönsaker och grovt bröd.
För er som misströstar kan jag med glädje påminna att tvåkronan fortfarande är ett giltigt betalningsmedel i Sverige!