addicted to blondinbella

Kom hem från tandläkaren för en liten stund sedan. Det gick rätt bra tror jag, eller ja. Jag hade inget hål direkt, men jag hade en tillstymmelse till ett. Det fylldes med någon slags plast, så nu är en tand lite större än de andra. Känns lite konstigt när man stänger munnen.

Igår kväll kände jag mig lite sådär, hade borstat tänderna lite slarvigt några gånger under den eller de senaste veckorna. Så jag borstade tänderna vid två tillfällen, jättenoga. Samma sak gjorde jag i morse, borstade tänderna vid två tillfällen. Gjorde det för att döva mitt dåliga samvete en smula. Rätt dumt egentligen, men det fungerar.

Nu ska jag lyssna på Johnossis nya skiva som en vän nyss skickade.

I morgon ska jag till tandläkaren. Klockan 11.10, tror jag, ska jag befinna mig på vårdcentralen i Valdemarsvik.
Kanske för sista gången i mitt liv ska jag undersöka mina tänder, det är ju så jävla dyrt. Det bästa som skulle kunna hända är att jag har hål, i sådana fall vet jag att det kommer i 12-årsperioder och att nästa tandläkarbesök alltså inte kommer att äga rum förren år 2020. Det är bra för att jag antingen;

1. Är ekonomsikt oberoende och har råd med tandläkarbesök/bytt ut alla tänder mot proteser i titan.
2. Inte har några tänder kvar.

Jag ska alltid till Valdemarsvik i morgon. När jag pratar med vänner om Valdemarsvik brukar jag alltid säga att jag inte varit där sedan jag slutade nian och efter en stund brukar jag erkänna att jag varit nere ett par gånger och jobbat. Därmed punkt. Men faktum är att jag har farit med osanning. Jag har varit där säkert tre gånger till.

Efter skolan idag följde jag med Kalle hem, han ville visa sin kostym han köpt. Det var en fin kostym. När klockan började närma sig halv sex fann jag att det var dags att bege mig mot bussen. Så jag snörade på mig mina skor och virade halsduken ett par varv runt halsen. Ute föll snön i tjocka flingor och hade nog lagt den lilla staden Söderköping under sitt täcke på nolltid om det inte vore för regnet som det blandades med.

Mina tunna tygskor läckte in fukt redan efter de första stapplande stegen. Snön virvlade in under min luva och mitt ansikte var snart både blött och kallt. Jag gick fort. Snart nådde jag övergångstället innan min busshållplats. På andra sidan stod en kille och gapade. Han försökte fånga så många snöflingor i sin mun som bara möjligt. Han stod där och vaggade av och an utan att lyfta på sin fötter. På fötterna hade han ett par sådana där gamla fodrade stövlar man hade när man var liten. Det såg ut att vara varmt och skönt, jag avundades honom en smula och tänkte sentimentalt tillbaka på hur det var när man själv var liten och liksom detta barn fångade snåflingor i munnen. Tänk om man själv vore ett barn. Sedan tittade jag åt hans håll igen och lade märke till att han borde vara runt 14-15 år... Men ändå!

Det som var oundvikligt började bli verklighet. Efter ca 35 mil började doften sprida sig i bilen. Vi visste alla när vi satte oss i bilen att vår hund inte var helt kurant, tvärtom hade han dragits med sin oroliga mage flera dagar.
När doften (eller ska jag säga stanken?) nådde oss blev vi alltså inte helt förvånade

Ungefär två mil fick vi sitta i vår nedgasade bil innan vi kunde svänga av E4an. McDonaldsskylten har aldrig förr varit så välkommen.

Vi steg alla ur bilen och den syn som mötte oss förvånade nog oss alla lika mycket.

Jag gick och hämtade vatten medan mamma började med saneringen. Men vana händer och en intensitet som förvånade oss alla skrubbade hon bort den bruna oformliga massan. Med skeptiska blickar övervakades hennes hantverk. Snart fanns inga spår kvar av olyckan, Mitt säte som nyss var nedsölat med choklad jag av någon anledning suttit på, var nu lika rent som om det vore nytt.

Det visade sig att vår hund, som tur var, bara varit generös med kroppsdofter och inget annat.

Jag hade precis besegrat Kalle i ett jämt parti TP globetrotter och stod just i stånd att lämna tillbaka spelet i receptionen när min telefon ringde. Mina tankar var någon helt annanstans.
Jag funderade över min dag, hur jag efter skolan skulle bege mig till gymmet och vara lite nyttig. Och hur jag efter det skulle bege mig tillbaka till skolan för att göra lite nytta på matteverkstaden, kanske skulle jag då kunna lära mig tillräckligt för att klara nästa prov.. Kanske skulla jag om jag hade ork sätta mig på bussen mot Norrköping och Otten för att ta tillbaka det som rätterligen är mitt.

Det var min far som ringde. Han frågade om jag ville sätta mig på nästa buss mot Valdemarsvik, om jag ville jobba. Svaret satt inte långt inne. Pengar eller muskler? Pengar.

Väl framme i Valdemarsvik startade mitt inte alltför påfrestande arbete framför datorn. Jag satt med en tant som heter Eva, tror jag. Hon är trevlig. Hon gillar schlager, Rix FM och har en son på 28 som gymmar.
Inte helt oväntat stod radion på med Rix FM sprakandes ur högtalarna. Det slog mig att musiken de spelade var exakt samma, både i val av låtar och hur många gånger de spelas i timmen, som då jag var i Idre. Det var ett tag sedan. Nej, Rix FM är inget att ha, rent musikmässigt. Jag vet inte om de brukar göra så, men idag pratade de om ett specifikt ämne. Specifikt kanske är att ta i, men de pratade i alla fall om hur och när tjejer (och killar) använder smink.
En kille ringde in och sade att han inte gillar smink alls. Han lade fram det på ett väldigt sympatiskt sätt som fick mig att lyfta på ögonbrynen. Sedan kom det, killen som verkade vara så otroligt helylle med sin inställning på tjejer som sminkar sig och sin fejksolbränna förklarade varför han inte gillar tjejer som sminkar sig.

"Tjejer med smink är som att köpa en porsche som sedan visar sig vara en volvo 240."

HAHAHA

Jag vill inte alltid dra saker till det yttersta. Det är fel.
Vad jag däremot vill säga är att dessa människor borde sändas till ett arbetarläger i Sibirien eller till ett bomullsplantage i Uzbekistan där de i alla fall gör någon nytta. Där hör de hemma. Då mår jag bra.

Det är vad jag vill säga.

Jag frörstår verkligen inte hur vissa människor fungerar. De verkar inte tänka överhuvudtaget. Jävla idioter. Till exempel killen som uppfann och formgav cykeln. Vilket jävla praktarsel. Här uppfinner han ett av de bästa transportmedlen utan att bygga den så att den går att bära utan större besvär efter att ha blivit helt demolerad av ett gäng oskyldiga ungdomar utan bättre vetande. Han borde förstå att man utan bekymmer ska kunna bära hem sin cykel om den blir förstörd. T ex om samma gäng oskyldiga ungdomar utan bättre vetande hoppat och totalt förstört hjulen på cykeln. Omöjlig att rulla och tung som en lastbil att bära.

Jag hoppas att han brinner i helvetet och vänder sig i graven den där så kallade "uppfinnaren".