damn, it feels so sweet tonight
I morse hämtade jag ut mitt körkort, awesome.
Till lunch skämde jag bort mig, torsdagen till ära, med stekt falukorv på finaste skivor bröd. Då jag snarare är gourmand än gourmet kändes det som att en promenad på maten kunda vara på sin plats. Jag tog på mig min jacka och gick ner mot viken.
Jag stannade vid båtplatsen där jag, Viktor och Markus tog årets första dopp någon gång i april i nian. Funderade lite över det och tyckte det var lite synd att mobilen jag hade då blev stulen. Hade en fin video på själva doppet i den. Jävla busschaufförer som inte håller reda på saker och ting.
Sedan tog jag upp körkortet och granskade det en stund. Jag har alltid förknippat själva körkortet med mina föräldrar, i och med det också med att vara förälder. Det är nog så att de enda körkort jag sett innan jag själv fick mitt är just mina föräldrars, eller möjligen andras föräldrars. Kontrasten "förälder"- kille i nian kändes så stor att jag fick koncentrera mig för att kväva impulsen att kasta körkortet och ta ett dopp á la nian.
Ändock känns det fan så mycket bättre med ett riktigt körkort än med passet och pappret.
Till lunch skämde jag bort mig, torsdagen till ära, med stekt falukorv på finaste skivor bröd. Då jag snarare är gourmand än gourmet kändes det som att en promenad på maten kunda vara på sin plats. Jag tog på mig min jacka och gick ner mot viken.
Jag stannade vid båtplatsen där jag, Viktor och Markus tog årets första dopp någon gång i april i nian. Funderade lite över det och tyckte det var lite synd att mobilen jag hade då blev stulen. Hade en fin video på själva doppet i den. Jävla busschaufförer som inte håller reda på saker och ting.
Sedan tog jag upp körkortet och granskade det en stund. Jag har alltid förknippat själva körkortet med mina föräldrar, i och med det också med att vara förälder. Det är nog så att de enda körkort jag sett innan jag själv fick mitt är just mina föräldrars, eller möjligen andras föräldrars. Kontrasten "förälder"- kille i nian kändes så stor att jag fick koncentrera mig för att kväva impulsen att kasta körkortet och ta ett dopp á la nian.
Ändock känns det fan så mycket bättre med ett riktigt körkort än med passet och pappret.
the fatville treaty
Jag känner mig jävligt uppåt och positiv. När jag slutat jobba runt fyra brukar jag allt som oftast nynna eller sjunga någonting för mig själv. När jag sedan går/står/sitter/pratar/ringer/äter/bajsar/spelar tvspel/läser tidningen, eller vad jag nu kan tänkas syssla med när jag väntar på bussen, ser jag möjligheter. Jag ser lösningar. Jag är oerhört kreativ. Jag blir medveten om allt jag borde göra när jag kommer hem, och jag känner mig jävligt peppad. Sedan går det en liten stund och jag går mot bussen.
Buss 459.
Så fort jag intagit min plats på bussen händer någonting med mig. Jag blir slö, mina tankar flyger och jag får svårt att koncentrera mig på någonting. Mitt tillstånd kan i det närmaste liknas vid dvala. Musik i mina öron, The Postal Service - This place is a prison, bra låt som tyvärr inte gör saker bättre. Buss 459 suger likt en vampyr livet ur min kropp.
Jag går av bussen och försöker skaka av mig bussdvalan. Jag kommer att vara seg och inte vid fullt medvetande än på någon timma. Allt jag planerat och peppat för tidigare är nu bortglömt.
Buss 459.
Så fort jag intagit min plats på bussen händer någonting med mig. Jag blir slö, mina tankar flyger och jag får svårt att koncentrera mig på någonting. Mitt tillstånd kan i det närmaste liknas vid dvala. Musik i mina öron, The Postal Service - This place is a prison, bra låt som tyvärr inte gör saker bättre. Buss 459 suger likt en vampyr livet ur min kropp.
Jag går av bussen och försöker skaka av mig bussdvalan. Jag kommer att vara seg och inte vid fullt medvetande än på någon timma. Allt jag planerat och peppat för tidigare är nu bortglömt.
yes I've seen you there, you know I couldn't i help but stare
Min lördag började i framsätet på en bil vid Slottsgatan.
MIn lördag fortsatte över en ca tre meter hög grind.
Buss hem.
Sängen.
Kliva upp.
Bestämma sig för att inte svika ölen trots att han kvällen innan inte var min vän.
Duscha.
Äta barnkalasmat och peta småbarn i magen.
Klä sig i en halloweenmask och skrämma ovan nämnda barn till gråt och kiss i byxan.
Buss till Henrik.
Få vin.
Åka till Norrköping.
Ha trevligt.
Åka hem.
Se på film med Pontus.
Somna från film.
Vakna, äntligen söndag.
Se färdigt film.
Göra mackor.
Se på ny film.
Duschen.
Torka bort text i bläck från bröstet.
Spela Pokémon.
Lyssna på musik.
Gå en promenad och prata i telefon någon/några timmar.
Bajsa.
Sova.
Äntligen måndag.
I hate this part
När jag gick mot bussen i eftermiddags tänkte jag att lite radio skulle kunna vara på sin plats. Det var cirkus Kiev på p3, de hann med en sketch och sedan var det musik. Låten som gick igång fick mig genast att rysa, men inte av välbehag direkt. Det var en sådan låt man dör lite av någonstans när man hör den. Någon del av själen dör och kommer aldrig att kunna ersättas.
Jag märkte att jag frös och skakade, det hade jag inte gjort nyss. Sekunden senare svettades jag. Jag satte mig ner på huk till synes förlamad. När låten sedan tagit slut började mina sinnen sakta komma tillbaka. Jag stängde av radion.
Jag hoppas att jag aldrig mer behöver höra I hate this part med Pussycat dolls.
