the fatville treaty
Jag känner mig jävligt uppåt och positiv. När jag slutat jobba runt fyra brukar jag allt som oftast nynna eller sjunga någonting för mig själv. När jag sedan går/står/sitter/pratar/ringer/äter/bajsar/spelar tvspel/läser tidningen, eller vad jag nu kan tänkas syssla med när jag väntar på bussen, ser jag möjligheter. Jag ser lösningar. Jag är oerhört kreativ. Jag blir medveten om allt jag borde göra när jag kommer hem, och jag känner mig jävligt peppad. Sedan går det en liten stund och jag går mot bussen.
Buss 459.
Så fort jag intagit min plats på bussen händer någonting med mig. Jag blir slö, mina tankar flyger och jag får svårt att koncentrera mig på någonting. Mitt tillstånd kan i det närmaste liknas vid dvala. Musik i mina öron, The Postal Service - This place is a prison, bra låt som tyvärr inte gör saker bättre. Buss 459 suger likt en vampyr livet ur min kropp.
Jag går av bussen och försöker skaka av mig bussdvalan. Jag kommer att vara seg och inte vid fullt medvetande än på någon timma. Allt jag planerat och peppat för tidigare är nu bortglömt.
Buss 459.
Så fort jag intagit min plats på bussen händer någonting med mig. Jag blir slö, mina tankar flyger och jag får svårt att koncentrera mig på någonting. Mitt tillstånd kan i det närmaste liknas vid dvala. Musik i mina öron, The Postal Service - This place is a prison, bra låt som tyvärr inte gör saker bättre. Buss 459 suger likt en vampyr livet ur min kropp.
Jag går av bussen och försöker skaka av mig bussdvalan. Jag kommer att vara seg och inte vid fullt medvetande än på någon timma. Allt jag planerat och peppat för tidigare är nu bortglömt.
Kommentarer
Trackback
