addicted to blondinbella

Förut var jag trött. Det har gått över. Ett par koppar kaffe och lite choklad med Kalle gjorde susen. Jag blev jättepigg. Och pepp. Så pigg att jag vädret till trots stack ut och sprang. Och oj vad jag sprang. Jag så pepp att jag till och med listade de tre låtar jag helst skulle vilja dricka och dansa till, jag kallar det min Dricka-och-dansaålaylist.
The Cementary - Architecture in Helsinki
Barely Homosapien - The Hives
Juicebox - The Strokes
Helt klart bra fest där.

När jag sprang där i spåret kände jag mig oerhört harmonisk. Jag var ett med allt. Det var fint.
Ponera att jag när jag sprang upp för den där sista backen,den där man alltid känner mjölksyran i benen, snubblat på något större än en grävling men betydligt mindre och kraftigare än ett rådjur(?!?!). Jag ramlar och känner något mjukt och blött, det ärsvårt att avgöra vad det är i mörker och hällregn. När jag vänder mig om ser jag ett gap. Ett stort gap med stora tänder. Det luktar blöt hund. Björnmamman jag retat upp genom att placera min lekamen mellan henne och hennes unge går till attack. Vadgör jag? Jo, jag klappar mamma björn och kramar henne, jag lägger mig ínte och spelar död eller klättrar upp i ett träd som man i vanliga fall kanske skulle gjort. Det var så jag kände när jag sprang.

Nu är jag blöt så jag ska duscha mig torr. Sen ska jag äta. Mat är bra.
Efter det ska jag göra lite research på två schyssta sekter, Jehovas Vittne och Plymouthbröderna. Blir att kolla upp den schyssta religösa nyandligheten Hare Krishna också. Bra skit.
Så är det ju fotboll också..

Smell ya later

(nu hade jag tänkt lägga upp lite av texten till barely homosapien men... texten verkar vara omöjlig att hitta...)